Lite om verbal dyspraxi



	"Vad våra barn först och främst behöver är förstående vuxna, varma, mjuka, tålmodiga personer att tycka om och vilja likna. Vuxna som gärna lyssnar länge, som kan berätta om sig själva och världen och som kan leka på barns vis" ur Språkstimulans för förskolebarn av Marika Stendahl.

	Jag är mamma till fem barn som alla har/har haft verbal dyspraxi i varierande grad. Verbal dyspraxi innebär en störning av artikulationsförmågan, man har problem att viljemässigt åstadkomma språkljud och sedan sätta ihop dem till ord - man har alltså uttalssvårigheter. Mina barn har först haft svårt att alls ljuda t ex S och F utan har istället bytt ut det mot T. Efter mycket träning går det bra att ljuda enskilda språkljud, då får man öva på att använda ljuden i korta stavelser, i olika kombinationer osv. Olika ljud går ofta olika bra att uttala beroende på var i ordet de befinner sig, och vilka ljud som mer förekommer i ordet. Sedan behövs tid innan det fungerar i spontantal. Man kan också behöva koncentrera sig för att höra vilka ljud som egentligen ingår i ett ord, men även det går att öva upp.

	Mina barn har gått hos logoped (och de båda äldsta även hos talpedagog) för periodvis behandling under flera år. Att barn med verbal dyspraxi inte "talar rent" beror inte på att de inte vill, de kan inte! Det krävs jättemycket träning för dem innan de kan det som för andra barn verkar så enkelt och självklart. Vad det beror på vet man inte riktigt. Inte på utvecklingsstörning, inte heller på bristande stimulans eller att föräldrarna pratat babyspråk med barnen. En teori är att det kan vara ärftligt betingat, och att barnen kan ha svårt att hitta "programmet" för utförande av ljud. Men det finns mycket man kan göra, vid sidan av behandling hos logoped. Det absolut viktigaste är att lyssna på vad barnen säger! Att inte anmärka på deras tal, utan koncentrera sig på vad de har att säga istället för hur de säger det. Detta betyder inte att man negligerar deras talproblem, men det allra viktigaste är ju att barnen överhuvudtaget vill prata! Att träna deras uttal kan man göra på olika sätt, men avbryt dem inte för att rätta dem. Risken finns att de då tappar lusten för att alls säga något, eftersom det aldrig duger... Istället kan man göra en "passiv korrigering", dvs upprepa ordet korrekt utan att påpeka felet. Om barnet t ex säger "dodis är dott" så upprepa "ja, visst är godis gott". Låtsas heller aldrig att du inte förstår vad barnet säger om du faktiskt förstår det. Behandla barnet, din samtalspartner, med respekt. Tänk på hur du själv vill bli bemött när du pratar med andra. "Det är inte bra för barns självförtroende och försök till kontakt när föräldrar rättar deras tal, korrigerar deras felaktiga uttal hela tiden eller kanske härmar talfelen. Vi måste försöka att inte hela tiden uppmana barnen att uttala rätt utan istället lyssna på vad de har på hjärtat. Vi måste försöka att ta barn på allvar!" ur Språkstimulans för förskolebarn av Marika Stendahl.



	Ge dig inte, om du tycker att ditt barn behöver en logoped! På mina barns BVC ville man bara avvakta och avvakta, men nöj dig inte med det om du inte håller med dem! Ring direkt till en logoped och rådfråga denna om de inte vill lyssna på dig på BVC. Förskolor och skolor kan ta kontakt med specialpedagog, prata med personalen. Det är du som känner ditt barn bäst och du har rätt att bli tagen på allvar! Hur går det då för barn med verbal dyspraxi att börja skolan, att lära sig läsa och skriva? Jag var själv orolig, men det kan mycket väl gå bra! Jag är förskollärare, och när vi skulle läsa om barns språkutveckling hittade jag bl a följande citat: "Det är ju omöjligt att lära sig läsa och skriva för den som inte kan uttala alla ljud". (Barnet och det talade språket/Karin Permer). Det är inte alls omöjligt! Mina barn har lärt sig läsa vid olika åldrar, det har varierat från fem - sju år. Att man inte kan uttala ett ljud så som vi andra gör behöver inte innebära att man inte vet vad bokstaven heter, hur den egentligen låter, eller i vilka ord/var i ordet bokstaven förekommer. Att min dotter läste "tågel" istället för "fågel" tycker jag har minimal betydelse med tanke på att hon mycket väl visste att det var ett "f" istället för ett "t", det var ju bara det att det lät som ett "t" i slutändan pg a hennes verbala dyspraxi. "Det talade språket lär sig barnet genom att lyssna och tala, det skrivna genom att läsa och skriva. Barnet lär sig helt själv - men i gemenskap och samspel med lyssnande och språkande medmänniskor; som tycker att barn är givande och stimulerande sällskap, som gärna anstränger sig lite extra för deras skull och som med glädje följer barnens utveckling men inte överskattar sin egen roll och därför lämnar tillräckligt utrymme åt barnets eget initiativ, arbete och kreativitet." (Ragnhild Söderbergh). Om du klickar på "hem" här nedanför kan du välja fler sidor som handlar om barn med språk/talproblem, och bl a få tips om böcker, rim, ramsor, lekar och spel som hjälpt både mina barn och mig och som vi tycker är roliga. Det som varit till allra störst hjälp, är vår väldigt kunniga och engagerade logoped. Trots att hon har så mycket jobb har hon alltid tagit sig tid för barnen och mig, och alltid gett oss det bästa bemötande man kan önska sig. Det betyder väldigt mycket, för har man barn med relativt svåra talproblem känns det verkligen som att kämpa i motvind många gånger. En av mina frågor till logopeden har varit om det brukar gå bra för barn med verbal dyspraxi? Vår logoped säger att ja, det brukar det. Hon kallar verbal dyspraxi en tålamodsdiagnos - det tar tid men utgången brukar vara väldigt bra. Ågrenska hade våren 2009 en familjevecka om verbal dyspraxi. Föreläsningarna från veckan har sammanfattats i ett nyhetsbrev. Vill du läsa en mer personlig berättelse om verbal dyspraxi kan du läsa om vår son A. Där finns även tips om hur vi gjort för att "träna" invävt i texten.

	Hem



	Bakgrund från Graphic Garden