

|
"Självfallet
leder lustbetonade lekupplevelser till högre motivation och bättre inlärningseffekter
När barnen inte vill träna... Vad gör man då om barnen
inte vill träna? Min äldste son var väldigt motiverad och målinriktad redan
när han var fyra år, han kämpade för att andra lättare skulle förstå vad han sade.
Min dotter var
ganska länge inte speciellt intresserad av träning. Hon har visserligen alltid tyckt om
böcker, rim När vi åker bil brukar vi ha gåtstund, det tycker hela familjen om. Vi turas om att hitta på gåtor till varandra, och jag försöker göra gåtor där ljudet barnet ska öva på finns med. Som när vi tränat på S, då har jag ställt frågor som "vad är det som är stort, gult och finns på himlen?" Eller "vad är det som är vitt och kallt och faller från himlen?" Jag växlar mellan lätta gåtor och lite knepigare. En annan rolig sak, men svårare, är att hitta på gåtor som rimmar. Det finns också böcker med gåtor, som ofta rimmar (se Boktips för barn). De tre yngre barnen har reagerat som sin storasyster, ibland har de inte alls varit med på noterna. Det viktigaste när barnet inte vill träna, tror jag är att inte bli irriterad och framhärda med att "nu ska du sitta här och göra detta!" Försök istället smyga in träningen i aktiviteter som barnet tycker om. Att få till rätt uttal är tillräckligt kämpigt, mina barn har behövt en "morot" för att alls orka fortsätta försöka - och de har ju dessutom behövt fortsätta försöka i flera år... En morot har varit en låda med små, små fordon som jag sparat från Kinderägg. De här fordonen har varit väldigt populära och finns inte framme alltjämt, så de har varit åtråvärda - man tar helt enkelt ngt roligt och lite speciellt som morot. Ibland har vi tränat att lyssna: t ex att barnet ska ta ett fordon när jag säger "Bil", vänta när jag säger "Fffil" (jag kan växla med ord som "lingonsylt", roligt att skoja lite ibland). Vi har även gjort så att barnet tagit ett fordon för varje F eller S det sagt - eller ngt annat barnet behövt träna på. Underskatta inte vikten av att försöka utgå från barnets intressen, läs om hjärnans plasticitet här. Oavsett vad man tycker om det pedagogiska värdet av exempelvis Pokemon så använder jag mig av dem om jag tycker att de motiverar mina barn vad gäller att identifiera bokstäver och ljuda bokstavsljud och stavelser, t ex. Att utgå från något de är intresserade av och fundera ut sätt att använda sig av det underlättar t ex vid mängdträning - eller också kan man använda sig av det som en belöning efter mängdträning (med mängdträning menar jag att upprepa ett korrekt uttalat språkljud/ord för att befästa det). Det är inte bara lättare att motivera barn med träning som inbegriper något de tycker är roligt, man lär sig lättare när man har roligt! Jag tror att om man har problem med uttalet, är det desto viktigare att vara väl förtrogen med språket på andra sätt. Språk är kul, och det måste man få upptäcka! Språk är inte enbart uttal!
|