ADHD

I Läkartidningen finns artikeln Språkförsening signalerar stor risk för andra funktionshinder.
Logopeden Carmela Miniscalco har i sin doktorsavhandling utvärderat den språkscreening
som sker på barnavårdscentralerna vid 2,5 års ålder

"Man fann då inte bara att den tidiga språkscreeningen var bra på att förutsäga vilka barn
som vid 6 års ålder fortfarande hade språkliga problem utan också att språkförsening vid 2,5 år
i mycket stor utsträckning är förknippad med neuropsykiatriska diagnoser vid 7–8 års ålder.
62 procent uppfyllde kriterierna för ADHD eller autismspektrumstörning, och ytterligare
10 procent hade svag begåvning utan annan diagnos. Således var det bara hos omkring en
fjärdedel av barnen som tidig språkförsening verkade vara ett renodlat språkligt problem".

Signaturen "Hablogoped" skriver i  Allt för föräldrars snackgrupp Språk- och talstörningar
att "det är viktigt att komma ihåg att Carmelas studie handlar om barn som faller ut på en
tidig BVC-kontroll. Sedan följs de upp och många har kvarstående svårigheter, och också ofta
svårigheter inom andra områden. På 2,5-årskontrollen kollas inte t ex språkljud och uttal, utan
det är bristande språkförståelse och väldigt lite tal som noteras där, och till exempel svårigheter
med samspel och kommunikation. Det är just därför Carmelas studie är så viktig: För att de
tidiga språk-screeningarna av barn visar på sådant som barn och föräldrar ofta behöver hjälp
med, helst så tidigt som möjligt. Som det är nu så får logopedmottagningarna många remisser
på barn först efter fyraårskontrollen, för att BVC eller föräldrar velat avvakta efter
2,5-årskontrollen, trots att ganska många varningslampor blinkade när man  tittar tillbaka".
(Kommentar: Jag har bett om signaturens tillåtelse att citera henne här på min hemsida).

Om samma sak skriver man på Specialpedagogiska institutet: "Många barn med språkstörning
uppfyller även kriterierna för en ADHD-diagnos i tillägg till sin språkstörningsdiagnos. Som en följd
av sina språkliga svårigheter uppvisar de ofta läs-och skrivsvårigheter eller får som tilläggsdiagnos inlärningssvårigheter. Man talar idag om komorbiditet och att man kan ha mer än en diagnos."
Första gången jag hörde talas om detta var på en föreläsning med logoped Barbro Bruce.
(Här finns för övrigt en intervju med Barbro Bruce, abstraktet till hennes doktorsavhandling
Problems of language and communication in children; Identification and intervention  finns här). 

Vad är ADHD?

ADHD är ett neuropsykiatriskt funktionshinder.
Kärnsymptomen vid ADHD är problem med uppmärksamhet, impulsivitet och överaktivitet.

"Om ett barn har svårt att upprätthålla uppmärksamheten på det som är viktigt i en situation blir
det svårt för barnet att förstå det sammanhang det befinner sig i, förstå hur en situation uppstått,
och barnet får svårt att använda de erfarenheter det gör konstruktivt. Barn med ADHD upplever sig
ofta utlämnade till skeenden som de inte kan påverka. De hamnar ofta i konflikter med andra barn utan
att se sin roll och förstår kanske inte varför de andra blir så arga på dem. Koncentrationsproblemen
försvårar reflektion, med risk för att barnet inte verkar bry sig om viktiga företeelser i tillvaron..."
(citat från Socialstyrelsen)



Neuropsykiatriska funktionshinder syns inte utanpå på samma sätt som fysiska funktionshinder.
Här vill jag fokusera på det positiva hos barn med ADHD. De har ofta stor charm och otrolig framåtanda.

"... Ett annat sätt att karakterisera barn och ungdomar med ADHD är att beskriva dem som barn och
ungdomar med många briljanta idéer, kreativitet och uppfinningsrikedom. De får snabba associationer
och tankar och finner okonventionella lösningar som andra inte förmår se. Med en entusiasm för den
uppgift som de i stunden håller på med, och med ambitioner och initiativrikedom utöver det vanliga,
kan de vara djärva, gränsöverskridande, nyskapande och självständiga i ord och handling."
(citat från Socialstyrelsen)



"Det som vi i dag kallas "neuropsykiatriska svårigheter" har alltid funnits. De finns i alla
kulturer och i alla samhällsklasser. När svårigheterna övergår till att bli funktionshinder
och handikappande har till viss del med sammanhanget och miljön att göra."

"Att leva med neuropsykiatriska svårigheter kan vara en källa till såväl glädje som sorg.
I vissa avseenden kan den speciella personligheten vara en stor tillgång, vid andra tillfällen
ett handikapp. Hur var och en upplever sin livssituation är beroende av en rad faktorer såsom
den egna självkänslan, erfarenheter man tidigare gjort, hur stödet från nätverket ser ut,
förmåga till sociala kontakter etc. En och samma svårighet kan upplevas annorlunda av olika
individer och familjer. Dels beroende av socioekonomisk status, utbildning, begåvning, kulturell
tillhörighet, psykosociala faktorer, nätverk, självkänsla, erfarenhet osv. Listan kan göras lång.
Det finns inga enkla svar på svåra komplexa frågor."
citat från Neuronätet



"Det är min övertygelse att om människor med neuropsykiatriska svårigheter får den
förståelse och de förutsättningar de behöver för att fungera väl så kommer deras
intensitet och kreativitet komma samhället till gagn istället för att vara en belastning.
Det förebyggande arbetet med barnen kan inte nog poängteras i detta sammanhang."

"Vad är normalt och vad är avvikande? Var går gränsen däremellan? Vem har rätt
att bestämma var gränsen skall dras? ADHD, DAMP, Tourettes- och Aspergers
syndrom kan också ses som varianter på den mänskliga mångfalden..."
citat från Neuronätet




"Duvner (1998) ser också ADHD-dragen som positiva tillgångar och har gjort en lista över alternativa
tolkningar av dessa. Det negativt klingande ordet "överaktiv" har han ersatt med de mer positivt klingande
orden "intensiv eller energisk". "Impulsiv" har han omformulerat till det mer positiva "spontan, flexibel,
oförvägen, idérik, kreativ". Att vara "otålig" innebär också att vara "nyfiken och intresserad". Den som
är "lättavledbar" är å andra sidan också "uppmärksam på vad som händer runt omkring". "Okoncentrerad
kan bytas ut mot "associationsrik". Den som har "kort uthållighet i intellektuella arbetsuppgifter"
har en "konkret inlärningsstil och stor uthållighet i självvalda aktiviteter". Den som är "egoistisk"
är med andra ord en "individualist" - en person som "går sin egen väg", en "ledare"."
citat från Neuronätet




"Personer med neuropsykiatriska svårigheter har många gånger kraft, energi och andra positiva tillgångar
för omgivningen att tillvarata. Ibland kan de bete sig på ett sätt som av omgivningen uppfattas som
besvärligt - samtidigt kan de visa intensiva, kärleksfulla känslor och uppfattas som mkt charmiga människor.
Det blir sällan tråkigt tillsammans med impulsiva och aktiva människor, alltid har de något på gång -
det är "gasen i botten". Om deras intresse för något är starkt och deras energi stor kan de utföra
enorma arbetsprestationer på kort tid, många är också fantastiskt kreativa och originella."
citat från Neuronätet

"Överaktiviteten - med energi och entusiasm som följd - kan ha många fördelar. Vuxna människor har lättare
att finna arbetsuppgifter och hobbyer som bättre passa med den egna personligheten. En viss hyperaktivitet
kan komma väl till pass vid en krävande arbetsuppgift som snabbt behöver åtgärdas. Den som har en
förkärlek till viss risktagning gör sig naturligtvis väl som företagsledare, börsmäklare, brandman etc."

"Människor med neuropsykiatriska svårigheter har ofta talanger och en positiv livsenergi att ta tillvara.
Vi måste våga se människor för vad de faktiskt är – med både tillkortakommanden och tillgångar."
citat från Neuronätet


"I dagens komplicerade samhälle kan funktionshindret ADHD bli till ett handikapp. I miljöer där det
behövs kreativa idésprutor, handlingsmänniskor och nytänkare kan funktionshindret bli en styrka. Det
är av vikt att man får kunskap om det egna funktionshindret och beaktar det vid studie- och yrkesval."
citat från Landstinget i Uppsala län

Ett betydelsefullt uppdrag

"Ni som arbetar för att barn och ungdomar med osynliga funktionshinder ska få en bättre
situation har ett oerhört betydelsefullt uppdrag. Ni har stort inflytande över vilken kunskap
som sprids och vilken värdegrund som ska prägla åtgärder för barnen och deras familjer."

"Jag tror att ett sätt att synliggöra neuropsykiatriska diagnoser skulle kunna vara att
tänka ”rullstol”. Barn med neuropsykiatriska funktionshinder behöver stöd och hjälp på
ett lika självklart sätt som ett barn med rörelsehinder. Se diagnosen som en hjälp för
att utforma åtgärder. Se möjligheterna och bygg på de positiva, starka sidorna."

"Arbetet tillsammans med barnet är ett teamarbete – det är bättre att vara mentor än
domare. Beröm och förstå. Låt bli att skälla och tjata. Inse att det är ett vuxenansvar
att ligga före och vara minröjare. Anpassa kraven och hjälp barnet att övervinna
svårigheter. Skapa goda cirklar genom att planera för att barnet ska lyckas."
citat ur Karin Mosslers krönika på autismforum

Jag tror på att framhäva styrkor och få barnet att se det positiva med sig själv. En väldigt enkel
men effektiv sak är att skriva dagbok tillsammans på kvällen, barnet berättar vad som varit bra
med dagen och föräldrarna skriver: vad var roligt, vad är barnet glad över, stolt över? Vi föräldrar
föreslår oxå saker att skriva ner, alla positiva små saker som man kanske annars fort glömmer ska lyftas
fram. Tråkiga saker har redan pratats om när det funnits behov, nu efter högläsning och innan sömnen
lyfter man fram det positiva: det var roligt, det gick bra, det klarade du! När humör och självförtroende
sviktar kan man bläddra bakåt: ser du, det här tyckte du var jättekul, och det här som du aldrig trodde
du skulle klara gick bra! Tänk så mkt du lärt dig, vilka framsteg du gör, vad du växer och utvecklas!
En sak som känns viktig att framhålla är barnets betydelse i familjen, hur viktig han/hon är. Även
relationer med andra lyfts fram: vilken bra kompis barnet är, det var snällt sagt och gjort!

Jag har haft svårt att sätta ord på hur vi tänker, men efter att ha pratat med en
kompis pappa och fått länkar av honom ligger Positive Behavior Support  (Positivt
beteendestöd) nära till hands för att beskriva det. Jag lyfter ut ett citat:
"... att genom uppmuntran och feedback med små steg lotsa personen i fråga mot
ökad social och beteendemässig kompetens till exempel när det gäller social förståelse,
kommunikation och samspel men också olika typer av problemlösning. Den metodik som
tillämpas måste kunna accepteras av individen själv, familj och nätverk, personal och
samhället i övrigt. Enkelt uttryckt innebär det att om man vill lära ut socialt acceptabla
beteenden, kan man inte annat än att själv bete sig på ett socialt acceptabelt sätt."

Politiker Anna Kettner berättar om sin ADHD. Psykologstuderande Jonas Mosskin  kommenterar artikeln
i sin blogg och lyfter fram: "Det finns alltid bra saker med våra svagheter och brister. Här kan psykologer
med en kognitiv inriktning vara ett bra stöd för att lära människor att tänka i andra banor."
Just det att tänka i andra banor tror jag är viktigt vad gäller ADHD: ska man fokusera på det jobbiga eller
styrkorna? Gäller inte minst som förälder till ett barn med ADHD, det påverkar barnet och alla i familjen.

En bra sida om ADHD är ADHDinfo. Den är uppdelad i avsnitt för barn,
föräldrar och lärare, och där finns mycket information och många praktiska råd.

En annan bra sida är Självhjälp på vägen, uppbyggd på liknande sätt.

Elin Carlberg  har en hemsida där hon skriver om ADHD
och t ex förklarar en del om sociala berättelser.

 ~*~

Teckningarna är ritade av barnen i familjen.
Bakgrunderna kommer från