Bockarna Bruse

Det var en gång tre bockar, som skulle gå till ängen och bli feta, och alla hette tre hette de Bocken Bruse.
På vägen var det en bro över en fors som de måste över, under den bron bodde ett otäckt troll med
ögon som tenntallrikar och näsa så lång som ett räfseskaft. Först kom den yngsta Bocken Bruse och skulle över bron. Tripp, tripp, trapp, sa det i bron.
"Vem är det som trippar på min bro ?" skrek trollet.
"Åh, det är den minsta bocken Bruse. Jag ska till ängen och bli fet" ,sa bocken och han var så len i rösten.
"Nu kommer jag och tar dig!" sa trollet.
"Åh, nej, ta inte mej, för jag är så liten, jag. Vänta bara lite, så kommer den mellersta Bocken Bruse. Han är mycket större!"
"Ja, ja" sa trollet.

Om en liten stund kom den mellersta Bocken Bruse och skulle över bron.
Tripp, trapp, tripp, trapp, sa det i bron.
"Vem är det som trampar på min bro?" skrek trollet.
"Åh, det är bara den mellersta Bocken Bruse, som ska till ängen och bli fet", sa bocken.Han var inte lika
len i rösten, han.
"Nu kommer jag och tar dig!" skrek trollet.
"Åh nej, ta inte mej! Vänta bara lite, så kommer den stora Bocken Bruse, han är mycket, mycket större!".
"Ja, ja", sa trollet.

Rätt som det var kom den stora Bocken Bruse.
Tripp, trapp, tripp, trapp, tripp, trapp, sa det. Den bocken var så tung att det knakade och brakade i bron.
"Vem är det som klampar på min bro ?" skrek trollet.
"Det är den stora Bocken Bruse", sa bocken. Han hade grov röst, han.
"Nu kommer jag och tar dig!" skrek trollet.
"Ja, kom du bara! Jag ska nog stångas med dig!" sa bocken. Och så rusade han på trollet och stångade
ner det rakt i vattnet. Och tack vare det kunde alla tre gå till ängen. Där blev bockarna så feta, så feta,
att de knappast orkade gå hem igen. Och har inte fettet gått av dem, så är de väl feta än.
                                                                                        - norsk folksaga