Det här är en del av mina egna anteckningar från olika föreläsningar, kurser,
möten och samtal med logopeder, talpedagoger och specialpedagoger.
Många lekförslag kommer från föräldrar till barn med olika slags språkstörning.
Jag uppger inga källor eftersom jag blandat om anteckningarna här på sidan för
att göra det mer överskådligt, och en del saker har nämnts av flera olika källor.
Jag vet heller inte namnen på alla föräldrar som gett tips för att träna munmotorik.

Det här är saker jag fastnat för, använder mig av, tycker är viktiga...
Förslagen på språklekar kommer inte i en viss ordning som är "den rätta".

Som vanligt med anteckningar förstår man dem bäst själv :-)
Det är mest kortfattade minnesanteckningar, men vad väcker de för
tankar och idéer hos dig...? Är det ngt du undrar över så fråga gärna!

                                             .

Det viktigaste man kan ge för att utveckla sitt barns språk är tid.
Du är ditt barns bästa språkkamrat.

Stress gör att vi inte hinner prata med barn eller lyssna på barn.

Sök upp och skapa en språklust hos dem som ingen har!

Stimulera spontana språkliga försök!

Hitta tillgångarna hos barnet!

.

Språk- och kommunikationsstimulering:
- direktkontakt
- bemötande
- förståelse och inlevelse
- på tu man hand
- ögonkontakt
- underlätta för barnet
- terapeutisk anpassning (att anpassa sig till barnets tal.
Vuxen kan lära "duktigt" barn att bemöta språkstört barn).

Miljö och omgivning, på förskola/skola och hemma:
- lägre ljudvolym
- lugna hörnor
- längre matsituation för att stimulera småprat
- lägre barnantal
- mer personal
- bättre utbildning
- mindre TV-tittande ger mer tid!

.
- anpassa tempo och satslängd
- använd innehållsord säg inte "ge mig den" utan "ge mig boken/dockan" osv
- ge tillbaka innehållsord "här har du boken/dockan" osv
- ge visuellt stöd med bilder på vardagen, leksaker osv
- vänta och lyssna på barnet
- tolka ickespråkliga meddelanden tex om barnet pekar och vill ha något

Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation (TAKK) expanderar språket.
Ju mer du kan uttrycka och förmedla, desto mer vill du förmedla.
TAKK drar oxå uppmärksamhet till den som talar - "titta på mig".
(TAKK kallades tidigare för Tecken till tal, Stödtecken och Teckenkommunikation).

Du kan läsa mer om TAKK på teckna.se och på Teckenhatten.

Om du ställer en fråga och barnet ger ett "goddag yxskaft-svar", byt inte samtalsämne utan försök
återkomma till frågan. Barnet kan behöva hjälp med att svara adekvat med relevant information.




.

Det är mkt viktigare att vara språkligt medveten än att uttala perfekt.
Grunden inom språket är viktigast. Ömsesidigt utbyte, ge och ta.

Pragmatik är oerhört viktigt! Hur vi använder det talade ordet i kommunikationen.
Avspeglar vår förmåga att föra ett samtal. Den handlar om turtagningen men
framförallt vår förmåga att tolka det sagda i ett sammanhang. Inbegriper även
icke-verbal kommunikation (blick, beteende, gester och mimik).

Önskan att vilja visa och dela upplevelser förstärks genom återkoppling. Ge respons!

Tidig pragmatikträning: tydliga lekar, många upprepningar.
Öva turtagning: träna på att mata varandra på låtsas eller på riktigt, kittlas, låta varsin
bil turas om att köra på en väg, bygga en kloss var i ett torn, enkla spel med turtagning.

En variant av Sänka skepp för att träna pragmatik: "nu lägger jag
(ett kort på) en röd boll i den gröna rutan" - gör barnet likadant?

Mer pragmatikträning: memoryspel eller bildlotto med två gröna nallar, två röda, två gula osv - för att
man måste beskriva föremålet, uppmärksamma hur det ser ut. Eller nallen som sover, nallen som äter osv.

Förstår barnet orden om de inte kommer i sitt rätta sammanhang? Prova fråga efter vantarna
i sovrummet istället för hallen, efter tandborsten i köket istället för badrummet osv.

.
Använder sig barnet av "attention getter": att t ex välta ett torn ngn annan byggt för att komma in i leken?

Exempel: ett barn som ville vara med i ambulanslek kom med klossar men kördes iväg.
De andra förstod inte att det var en ambulans för det kunde han inte förklara.
Barn kan behöva ett hjälpjag: ngn som finns bredvid och "översätter".

Hjälp barnet att leka med andra, dela på leksaker och byta leksaker.
Ge dockor och figurer själ och röst.

Använd gärna ljudhärmande uttryck vid lek: "och så tog pappa motorcykeln till jobbet,
("brrrrrum, brrrrrum"), och så vinkar han ("hejdå")... och hästen hoppade ("hopp!")..."

Locka fram ord: "Åh, nu skulle det vara gott med en kopp..." (kaffe). Istället för "vad är det?"
Kallas terapeutisk anpassning, att anpassa sig till barnets tal.

Gör sagor och återberätta sagor - kan ta stöd av bilder eller föremål.

Ta inte allt talutrymme själv för barnet!

Prata "½ steg över" för att stimulera barnet, lagom för att barnet ska kunna haka på.

Färgpåsar med samma färg på sakerna i för att lära sig färger (kan också räknas.)

Memory eller Kims lek för minneslagring.
(Kims lek: olika föremål läggs fram och barnet får titta en stund på dem och säga vad det är.
Barnet får sedan blunda och man tar bort något. När barnet tittar ska det säga vad som fattas).

Öva grammatisk medvetenhet: "Mia åka hem nä" - sägs det av ett barn eller en vuxen?
Ge fler exempel.

Jämför utifrån en princip. Poängtera skillnader och likheter.
Leta pyssel på barnsidan i veckotidningar, t ex "finn fem fel" och bilder av tokigheter - åker man
skidor på sommaren? Har man en kastrull på huvudet? Äter man stekpannan eller korven i den?

Reflektera, strukturera, kategorisera!

Presentera valsituationer: peka, välj!

Ta andras perspektiv (rollinlevelse).

Stanna upp - fundera - formulera.

Summera, minnas, planera...

Begreppsstimulering med alla sinnen.





.

Läs gärna samma bok flera gånger om och om igen, om barnet vill.

Jobba med läsförståelse. Gör barn nyfikna på innehållet! Ge inte i uppgift att läsa en kvart
per dag, ge i uppgift att ta reda på en sak. Läsning ska vara en positiv upplevelse!

Har barnet svårt att koncentrera sig? Prova att rimma och ramsa i bilen
där det inte finns så mkt annat som pockar på uppmärksamhet.

.

Munmotorikövningar:
- blås ut ljus
- dricka med sugrör
- bubbla med vatten
- kittla runt munnen med fjädrar
- slicka bort glass runt munnen
- säg tillsammans roliga ramsor/sagor
- gör pussmun med läte som när man pussas
- lek med bilder på grimaser som ni ska härma
- gör olika munrörelser tillsammans framför spegeln
- lek sprutande valar med plastslangar i badet
- borsta med eltandborse runt munnen och på tungan
- blås papperstussar/flörtkulor/pingisbollar och "tävla"
- försök koppla ljud till rörelselekar: räkna tex fa fo fu tillsammans
istället för 1 2 3, och hoppa sedan iväg upp i luften som en raket
Groda, nalle och gris att göra för att trä på en partytuta man blåser i.
Själva pappersdelen som rullas ut blir alltså djurets tunga
- säg puff, puff framför påskfjädrar som ska fladdra till
- bilder på ett ansikte som pekar med tungan åt olika håll
(roliga bilder finns på sidan Dockmormor)
.- rör tungan på olika ställen i och utanför munnen
(ramsor för mungympa finns här)
- överdriv munrörelser och läten så barnet får härma:
AAAAA, OOOOO, IIIII...
.

Några sidor med såpbubblerecept:
Kenneth
Spel och pyssel
Growing People

.
Klipp ut ormar som en spiral i papper (som man gör katter med en spiralsvans som får hänga
över elementet och snurra i värmen). Tejpa fast svansänden vid en kartongbit och fäst en
sytråd vid nosen. Dra i tråden och ljuda sssss medan ormen dras uppåt i sin fulla längd.

Praxisalfabetet ger barnen samtidigt en bild, ett ljud och själva bokstaven,
det är väldigt vanligt bland barn med dyspraxi att behöva denna förstärkning.

Följande är saxat ur ett mail jag skrev, med lite tillägg för att förtydliga:

"En fördel med praxisalfabetet är att mina barn lättare hört vilka ljud som ingår i ett ord när de
haft bilderna som stöd. Det har varit lättare att komma ihåg och lättare att kategorisera ljud.
Vi har börjat med ngn enstaka bild bara, efter logopedens råd. Jag frågade henne om det inte brukade
försvåra för barn att lära sig läsa men hennes erfarenhet av barn med dyspraxi var tvärtom att det
underlättat om de använt praxisalfabetet, och jag måste säga såhär efteråt att det även är min erfarenhet.
Själv skulle jag nog ha tänkt att ljudet B logiskt måste symboliseras av ett föremål som börjar på B,
som bil. Istället har man tagit det mer fonetiskt, för det är ju bokstavsljudet det handlar om.

Niklas och Jonna nämnde aldrig praxisalfabetet sedan de blivit säkra på bokstavsljud och börjat ljuda
ihop ord, Alex har själv använt det ibland för att komma ihåg hur den skrivna bokstaven låter. "Vad var
det där för bokstav...?" Höjer handen i luften som en uppåtgående raket: "javisstja, FFFF!"

Vi har praxisalfabetet uppsatt i köket och pratar ofta om bokstavsljud. "Vill du ha tuggummi? Ja, det
ska du få. Hör du vad tuggummi börjar på? T -T- T-tuggummi" och så pekar jag på bokstaven T på
de uppsatta bilderna som även har bokstäverna under och gör vår rörelse för T som symboliseras
av en trumma (slår med pekfingrarna i luften som trumpinnar på en trumma). Ju mer vana de blir,
desto mer leker man med ljud och ord. "Vet du något mer som börjar på T? Tårta... Tå... Troll... Tok!"

När Niklas och Jonna var små bestod träningen av att de gick hos logopeden som tränade med dem.
Vi fick enstaka övningar att göra hemma, att jag gjorde mer var för att jag tyckte det var så himla roligt.
Numera säger logopeden att man mer och mer tror på mängdträning hemma (som inte alls är så blodigt
allvarligt som det låter). Det är det vardagliga "språk-badet" i barnets vardag som ger bäst resultat,
sägs det. Jag säger inte emot :-) Men jag tycker det är jätteviktigt att få stöd av logopeden!"

"... Ett exempel på hur logopeden gjort är att hon suttit vid ett bord med barnet mittemot och
med två olikfärgade plasttallrikar på bordet. Hon har haft två olika bilder från praxisalfabetet,
t ex spöket B framför den ena tallriken, och raketen F framför den andra. Hon och barnet har
gått igenom vilka de två ljuden är, hur de låter. Så visar hon en bild på ett föremål i taget "lyssna
på bok. Hör du B (pekar på B) eller FFF (pekar på F) i början?" Och fortsätter med "bil, ffflaska,
boll, fffisk" osv. Bilden läggs i rätt tallrik. Blir det fel försöker man vara ännu mer övertydlig
och ljuda tydligare, blir det ändå fel gör man inte så stor affär av det utan avslutar med en enkel
kommentar som "ffffisk har FFF i början", lägger den rätt och tar nästa bild. Man kan göra mkt
roligt med praxisalfabetet,  jag har senare använt det till att göra olika spelplaner och kortspel."

Här kan du läsa lite om Praxis: http://www.dop.se/

Lallas sida är tyvärr stängd