Eira Taipaleensuu i Haparanda berättade för mig att hon brukar skriva och rita egna sagor åt sina barn.
När jag hörde hur hon gör dem kom jag att tänka på "sociala berättelser". Sociala berättelser är ett
pedagogiskt arbetssätt som utvecklades för att hjälpa barn med kommunikativa svårigheter, men de
kan användas även till barn med andra svårigheter (läs mer om det längst ner på sidan).

Jag bad Eira att fotografera sina sagor och berätta lite om hur hon gör - den här typen av sagor
passar jättebra att göra även för (och tillsammans med) barn utan behov av särskilt stöd.
Tusen tack för att jag får visa sagorna, Eira!

"Jag har skrivit sånt som tex jag har lite nytta av. Ett bra exempel är hur svårt Milla har för att Samuli
har kalas innan henne. Så jag har gjort en kort saga om hur det var en kille, som heter Samuli, som skulle fylla
tolv år, får tårta och presenter och får blåsa ut ljusen på tårtan. Sen går det bara fyra veckor så får
mamman ha kalas igen!! Och då är det prinsessan Milla som ska få tårta med fem ljus i och presenter osv.

Sen har jag även gjort om att prinsessan Milla ska vara hemma och ledig med sin mamma och pappa i 6 veckor
(för henne är ju dagis det bästa som finns! Helger - när man ska vara hemma - är ju guds straff till
mänskligheten!) och vad dom ska göra under sitt långa sommarlov - ritat bad och kusiner o sånt.

Här kommer några bilder från våra sagor. Bla om att inte Oskar får dricka vanlig mjölk...

... att man inte får äta flugsvampar
(nåt vi brukar ha på gården och påpeka att man inte får plocka dom!)...

... Millas saga om mamma som åker till
Seskarö och plockar stenar med sina barn...

Jag ritar mest om vad vi gör, ska göra eller vilka som bor här, vad pappa jobbar
med, vad djuren heter och varför man måste täcka över sandlådan på kvällen
(annars kommer vår katt bus-Moses och bajsar på sandslotten *ler*)."

Utdrag ur
Lathund för arbete med sociala berättelser och seriesamtal
från Resursenheten, Barn- och utbildningsförvaltningen i Lomma kommun:

"Birgitta Andersson, en av de främsta svenska experterna inom området, beskriver
sociala berättelser/seriesamtal som ett pedagogiskt arbetssätt, ett redskap för personer som

~ har svårt att fullt ut förstå den verbala kommunikationen
~ behöver stimulera flera sinnen för att förstå
                     ~behöver nedskrivna levnadsregler och strategier för att komma ihåg

Sociala berättelser/seriesamtal är skrivna och ritade förklaringar och strategier som försöker visa tillrätta
och förtydliga sociala mönster, oskrivna regler och sociala normer. De ger insikt i orsak och verkan,
sätter händelser i ett sammanhang och är ett sätt att lära ut sociala färdigheter genom att öka den sociala
förståelsen. Detta görs med hjälp av visuella hjälpmedel till exempel skriven text, bilder eller genom
att man ritar tillsammans. Materialet kan gärna sparas och användas som ett erfarenhetsbibliotek.

En skillnad mellan sociala berättelser och seriesamtal är att sociala berättelser kräver noggranna
förberedelser medan seriesamtal görs utan speciell planering i nära anslutning till en "jobbig" händelse.
Sociala berättelser kan bestå av skriven text eller bilder medan seriesamtal alltid är i ritad form.

Arbetssättet utvecklades ursprungligen för barn med kommunikativa svårigheter men kan användas
för alla barn med särskilda behov såsom inlärnings-, emotionella eller kognitiva svårigheter."

Citat ur rapporten
Det är svårare att lära sig nya saker än man tror  
från autismenheten Tamburinen:

"Sociala berättelser, seriesamtal:
· Kan öka den funktionshindrades självständighet och förståelse av sina egna och andras känslor. "

På Näthinnan beskriver specialpedagog Eva Pennegård hur
man på Errarps skola i Ängelholm gjort sociala berättelser.

		Gästbok

Lallas sida är tyvärr stängd.
Hon har en ny sida: